Den lilla familjen

Om det är någon som reagerat på mina korta blogg-inlägg, så beror det på att jag kortbloggar från mobilen och har upptäckt att det fungerar rätt okej för mig. 
Eftersom jag vill blogga men ej orkar slå på datorn bara för att ge mig till känna, så är detta ett alternativ. 
Ja! Jag kan ge mig till känna, bara genom att använda mobilen och skriva några rader. 
Jag provar med detta, så får vi se. 

 

Men just nu sitter jag vid datorn och klottrar lite. 

Vet inte vad jag är på väg i livet just nu, men jag tycker det är trist att vara på facebook och internet.
Jag rensar överallt. Rensar i datorn, rensar på facebook (tagit bort över 50 'vänner', många grupper och applikationer) och rensar lite live, här hemma. 
Det är möjligt att jag tycker det är trist med det ytliga.
Nej, det är inte bara möjligt, det ÄR så. 

Jag kommer att försöka minska min tid på facebook. 
Men eftersom jag är beroende utav att ge mig till känna på något sätt, så yttrar jag mig här på bloggen och på mitt instagramkonto, där jag uppgraderar min konstnärliga ådra.

 

 

lena_uppat_vaggarna 

Så jäkla trist adress! Jag vet.

Men jag heter ju egentligen 'Lena uppåt väggarna'.
Detta pga mitt målande, min konst, som SKA sitta på väggarna.

Lenas tavlor på allas väggar. :) 

Och apropå detta, så har jag en nymålad tavla att presentera: 

 

Har inte döpt tavlan än (jag gör det med alla mina tavlor), men det är en kvinna som bara har ett halvt 'friskt' och osårat hjärta kvar för kärlek. Den andra halvan är redan förmörkat och ärrat. 

 

Är jag osammanhängande!? 
Hahaha! Känner mig som en konstnär som i min iver försökar beskriva min konst. :) 

 

Tavlan gör sig säkert bättre i dagsljus. Detta är taget på kvällen i lampans sken. 

 

Älskade läsare och vänner (alla mina läsare är mina vänner) = Älskade vänläsare = Älskade läsarvänner! 

Allt gott till er! 
Ha en fortsatt fin Januarimånad. 

Med kärlek! <3

 

.