Den lilla familjen

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp... 

Ja, vad säger man. Mitt liv just nu känns som upp och ner, ner och upp, hit och dit, dit och hit, dåligt och bra, bra och dåligt etc. 

Fast det kanske så ett liv är? 
Nej, Inte just när det gäller min och min dotter sjukdom. 

 

 

Min dotter har haft fruktansvärd värk i nacken så att hon har haft svårt att hålla upp huvudet, vrida och vända. Så reumatologen gav henne kortisontabletter. 
Kortisontabletter gillar jag inte riktigt och är inte så bra för den lilla kroppen. Och det vet läkare om, eftersom reumatologen vill att dotter ska äta det så kort tid som möjligt. 
Men det lustiga är att när tabletterna börjar verka och nackvärk gav med sig, så börjar andra delar utav kroppen att ge känna vid sig. Suck. Värk lite här och där. Ena stunden i smalbenet och andra stunden i handleden osv. 

Hon fick helt plötsligt svårt att gå igen. Kramp i knän och värk i fötter. 
Och på det så dyker det upp 'knutor'/knölar på hals/nacke, mellan skulderbladen och en liten på handryggen. 

Jag försöker att vara tacksam i vardagen och när det är 'rätt så bra', men det här tar fan knäcken på mig! 
Jag hatar den här sjukdomen! Hatar! Hatar! 

Aldrig får min dotter vara problemfri i sin kropp. Varenda dag är det något. Och så har det i princip varit sedan hon var liten. Hon vet knappt hur det känns att ha en FRISK kropp. 

 

Jag minns en dag när vi var på väg till hennes skola då hon gick i 1:an. 
Då utbrister hon glatt:

- Mamma, jag har inte ont någonstans idag!! 

Jag var den gladaste mamman i världen just den dagen. 

 

 

Vem fan har uppfunnit denna sjukdom!? Och varför kan de inte hitta något botemedel? 

Gå gärna in på reumatikerförbundets sida och ge en gåva till forskning. Eller varför inte bli medlem!? :) 
https://reumatikerforbundet.org/gava/

Jag beundrar min dotter i massor. Hon har haft värk i nästan hela sitt liv. Hon har tagit mer sprutor och mediciner än vad jag har gjort i mitt liv. Och hon är ofta på lasarettet av olika orsaker. 
Och ändå, så har hon humor och skrattar ofta. (förutom de gångerna då hon ligger på golvet och har värk och skriker att hon vill dö). 

Jag hatar denna sjukdom. JIA. Juvenil Idiopatisk Artrit. Barnreumatism. 

MEN..... det var egentligen inte det jag skulle prata om. haha... Jag skulle prata om mig, mina känslor, upp och ner, ner och upp. 
Jag är ena stunden glad och full i skratt, mår hyffsat, andra stunden är jag ångestfylld och undrar hur framtiden kommer att se ut. Jag är trött, så trött. Vill bara sova. Fast å andra sidan så inväntar jag roliga saker i mitt liv, längtar, ser fram emot, blir glad. 

Ja, grisen gal i granens topp. Typ så.... ingen ordning alls med andra ord. 


Med Kärlek. <3

 

 

 

.