Den lilla familjen

Igår var jag på möte, på min dotters skola med rektor, lärare, skolsköterska, barnläkare och sjukhuslärare. 

 

Jag borde vara 'garvad i branschen' eftersom jag har gått på en hel del sådana, men som vanligt så inger dessa möten ångest. 
Och igår kom också 'domen' jag har haft på känn ända sedan jag började 'bråka' med skolan om mer hjälp åt dotter sedan årskurs 2. 
Hon får troligtvis gå om en klass. Klass 5. 

 

Jag blir ledsen. 
Jag blir trött. 

Jag blir lugn. 

Jag blir arg. 

 

Känslorna stormar upp och ner, ner och upp i kroppen. 

 

Jag blir ledsen för min dotters skull att hon inte får följa med sin klass, sina bästisar till årskurs 6 och en annan skola. Att hon liksom blir 'lämnad' ensam kvar på sin gamla skola, i en ny klass, med nya klasskamrater. 

 

Jag blir trött, för att jag har kämpat så länge med detta och hennes sjukdom barnreumatism, så detta kändes lite som att nu 'rann kannan över'. 

 

Jag blir lugn för att nu behöver jag inte stressa henne (och mig) i att skynda sig att lära. Att hela tiden ligga efter och försöka skynda sig att hinna ifatt. Stressen som hela tiden infinner sig i läxor, prov och extra läxor och lärande. 

Jag blir ARG för att jag som sagt har kämpat med hjälp åt dotter sedan årskurs 2. 

Detta har jag ju befarat hela tiden! Det är ju detta jag har försökt att komma ifrån. 

Om de bara hade gett henne den hjälp hon behövde tidigare, så hade detta aldrig behövt ske. 

Så hur man än vänder och vrider sig, så har man ändan bak. 
Det blir alltid 'den lilla människan' som får ta skiten. Alla instanser kan hela tiden skylla ifrån sig. 

Jag lider med min älskade lilla tjej, som naturligtvis inte vill göra detta. Som är ledsen över att 'mista' sina vänner i klassen och inte få följa med. 
Hej då! *vinkar med vit näsduk med tårar i ögonen* Liksom. 

 

MEN jag försöker att få lugnet att ta över. Jag försöker att se det hela positivt och känna att detta är bra. 
En ynnest. Min dotter får en extra chans i att lära sig. En extra chans med kunskap och nya vänner. 
Vilket kommer att leda till en intelligent och smart tjej. En tjej med många goda vänner. 

 

 

Nu gäller det bara att låta detta få landa. Att få vara i dessa känslor, för att sedan sortera dem rätt, i olika mappar.
För att sedan komma ur detta lugn, nöjd och belåten. 

Ett litet plus i kanten i allt detta är att från att ha varit yngst i klassen (fyller år sista dagen på året - Nyårsafton), så blir hon nu äldst. 

Jag älskar dig min underbara dotter och vill dig ALLTID det bästa! <3