Förtvivlan och hopp
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, men den känns tröttsam och på något sätt tom.
En igenvuxen ruin med bara halva skalet kvar.
En igenvuxen ruin med bara halva skalet kvar.
Jo visst, jag vet att det snart byggs på lite och ruinen inte längre blir en ruin utan ett bygge som på något sätt försöker hålla sig uppe, så gott det går, tills det är färdigbyggt, nytt och fräscht.
Tills dess håller jag ruinen i schack, trots de igenvuxna taggiga rankorna framför fönstren.
Nej, jag ligger inte som Törnrosa och sover där inne, utan jag står förtvivlat och ser på, och undrar hur jag ska gå till väga för att få upp en stadig balk som håller upp bygget lite mer.
Dessutom var Törnrosa ett vackert barn, och det är inte jag.
"Törnrosa var ett vackert barn, vackert barn, vackert barn.... "
Nu slutade Törnrosa-sagan lyckligt med en vacker prins som väckte henne till liv med en kyss.
Min historia slutar nog inte så. Vackra prinsar hägrar inte direkt runt mig och inte heller kommer de och ringer på dörren.
MEN, Mamma Lena kämpar på bland ruinerna och har ändå något slags hopp om att allt byggs upp igen.
Hoppet är det sista som överger mig och jag har tilltro även till andra makter än mig själv.
Hoppet är det sista som överger mig och jag har tilltro även till andra makter än mig själv.
Dagen idag så var ett bokat besök hos dotters reumatolog på barnkliniken.
Dotters leder är tarvliga och ger henne värk och stelhet.
Jodå, mycket riktigt, i kroppen pågick en inflammation (reumatism) så det blir till att äta kortisontabletter för dotter i minst 4 veckor.
Sedan så får hon väldigt ofta urinvägsinfektion, så doktor trodde att hon inte tömde tarmarna ordentligt vilket då gör att bakterierna har lättare att bita sig fast. Så det blir till att dricka pulver morgon och kväll, i några veckor, för att allt ska sättas igång igen.
Sedan så är det ju besvärligt för vissa att vår och sommar dyker upp, och så är det även för dotter. Hon är allergisk emot pollen, så det blir till att börja med allergimedicin.
Och på det så får dotter dricka alvedon (flytande) emot värken och ta metoject (spruta) mot sjukdomen.
Nu är det så där mycket igen.
Är det inte det ena, så är det det andra.
Och det är väl lika bra att jag här och nu inser att det aldrig kommer att bli bättre med dotter.
Face it!! ....din dumma kärring! Hur kan du någonsin tro att det kommer att bli bra!?
Trodde du i din enfald att allt bara skulle försvinna!?
Hallå!? Hur dum får man vara!!
Sedan så är det ju besvärligt för vissa att vår och sommar dyker upp, och så är det även för dotter. Hon är allergisk emot pollen, så det blir till att börja med allergimedicin.
Och på det så får dotter dricka alvedon (flytande) emot värken och ta metoject (spruta) mot sjukdomen.
Nu är det så där mycket igen.
Är det inte det ena, så är det det andra.
Och det är väl lika bra att jag här och nu inser att det aldrig kommer att bli bättre med dotter.
Face it!! ....din dumma kärring! Hur kan du någonsin tro att det kommer att bli bra!?
Trodde du i din enfald att allt bara skulle försvinna!?
Hallå!? Hur dum får man vara!!
Så eftersom ruinen rivdes ner lite för stunden, så får jag åter leta fram bomaterial, och bygga till det lite.
Eller åtminstone täta de sprickor som finns i grunden. Att göra mer, kanske inte orken räcker till för.
Eller åtminstone täta de sprickor som finns i grunden. Att göra mer, kanske inte orken räcker till för.
Så trots att solen skiner och det är vår, så gör jag som Törnrosa för en stund. Jag går och sover. Jag behöver ladda energier.
Med Kärlek. <3
.
