Den lilla familjen

Jag har en blogg. Ja, jag vet det. Men emellanåt så glömmer jag bort den eller får inte tid och ork att få ihop ett lagom blogginlägg. 

 

I Torsdags var jag i Stockholm. Jag tog Swebus med min dotter.f

 

Käkade Burger King på Central station och gick även in på Glitter (de har ju börjat fått många affärer där numera) och köpte mig en klocka och mobilskal till dotter. Jag är nöjd med min klocka. Min Stockholmsklocka. 
Nåväl, därefter åkte vi Taxi till Sophiahemmet, Valhallavägen 91, hus O.

Och en sak är säker, jag är glad att jag inte är taxichaufför i Stockholm. Vilket myller det är i innerstaden.

238 kr kostade den turen. 
Hus O, plan 3. Där finns Bariatric Center och där utför man Gastric Bypass-operationer. Titthålsoperationer ifall allt går väl. 
Där fick jag träffa sköterska, kirurg och dietist, och fylla i en jävla massa papper, väga mig och mäta magen. 

Jag fick information om hur allt skulle gå till väga och sen bokade vi in en tid för operation. 

Tisdagen den 24 Juni. 

 

Därefter irrade jag och dotter runt och letade efter labbet för provtagning. Och sen irrade vi lite till för att leta efter fys.lab för ett vilo-EKG.
Och sedan var vi äntigen färdiga för att åka tillbaka till Cityterminalen. 
Ringer två olika taxibolag minst fem gånger och får samma svar, tyvärr, vi har två timmars kö, så du får prova igen, lite senare. 

Men medans vi satt där och funderade så kom en trevlig ängel som kände igen oss och det var hon på lab som tagit prover på mig. Vi pratade mycket och jag hade berättat att vi var ifrån Västerås. Hon hade goda vänner där och gillade Västerås jättemycket. 
- Men jösses, är ni kvar än!? säger hon. (Hennes dag hara då slutat och hon ska åka hem). 
- Ja, vi kommer inte härifrån till Centralstation, för det finns inte taxibilar lediga. Förmodligen beror det på studenten. 

- Men häng med mig då, och åk tunnelbana, jag åker förbi Centralstationen. 
Sagt och gjort, vi följde med henne som två små ankungar struttar efter sin mamma. 

 

 

 

Stressigt värre var resan men vi kom fram! 
Tack snälla rara kvinna för hjälpen!! <3

 

Väl där så hade vi tid att äta middag och naturligtvis så blev det fet snabbmat igen - Mc Donalds. 
Sedan gick vi där och strosade i stressen. Köpte bussbiljett hem. Väntade. Väntade. 
När jag väl satt på bussen igen mot Västerås, så kom en känsla av trötthet blandat med stolthet. 
Jag hade lyckats med detta spektakel i storstaden Stockhom nästan alldeles själv! Men om inte dotter hade följt med så vette sjutton hur det hade gått. Hon var ändå ett gott sällskap och en trygg hand. 

Klockan 21 så var vi äntligen hemma. Trötta och utmattade gick vi till sängs. 

 

Och nu kommer frågan...

Hur i herrans namn ska jag fixa detta när det är dags för operationen!? 
Får jag inte tag på någon bilskjuts så tyckte de att det var lämligt att ta in på hotell dagen innan operationen för att inte behöva stressa så mycket. För att sedan ligga över på sophiahemmet operationsdagen och därefter åka hem vid lunch.
Hjälp!!! Finns det någon vänlig själ som kan skjutsa och/eller hämta mig? 
Allt annat känns bara för mycket. 

 

 

Och som inte denna dag var nog, så åkte jag på en rekorderlig förkylning med värkande och kraxande hals, samt utmattning och mosighet. 
Så kärringen har varit sängliggandes i två dagar. 

Nu sitter jag här i morgonstund och kan inte sova pga ihärdig hosta. Så lite Te och bloggande hjälper mig för en stund. Men nu börjar ögonen hänga igen, så det är dags att gå och sova någon timme till. 

 

Ta hand om er! Och andra människor!
Var inte rädda för att ge en hjälpande hand. Nästa gång kanske det är eran tur att behöva hjälp. 

Jag själv är så tacksam emot lab-kvinnan! *många goda och kärleksfulla tankar till henne* 

 

 

Med Kärlek. <3

 

 

.