Den lilla familjen

Dags för en uppdatering.

Eremiten och soffliggaren Lena har legat lågt (lägre än glocalnet) och bara låtit dagarna gå. Och vad gör väl det, när sommaren inte är sommar utan höst. *surar* 

Jag börjar att må bättre och kan snart hantera min kropp så som jag vill.
Jag kan ligga istället för att sittligga.
Jag kan ligga på sidan.
Jag kan gå längre och fortare. 

Jag kan förfytta mig utan kroppslig motsträvan. 

Om jag bara får bort stygnen (på torsdag) så känns det nog ännu bättre. 
Och för att inte tala om att börja äta lite mat! Mat! Jag inväntar dietistens telefonsamtal (också på torsdag) och mår jag då bra, så får jag börja äta puré-mat. Dags att börja fynda på barnmatsavdelningen!! ;) 

Jag ska mosa en massa färskpotatis och varmrökt lax. Gud vad jag har längtat! 

 

Det goda med det här är att jag ligger, fr.o.m min första flytande dag 15 dagar före operationen, minus 8 kg. 

Yey! *klappar mig själv på axeln* *stolt* 

 

Och förhoppningsvis så fortsätter det så. Minus i sakta takt. 

 

 

Igår blev lilla familjen större. Snart kan vi väl inte kalla oss lilla familjen, den bara växer och växer. :) 

Nej, jag har inte fött något barn. Däremot har vi äntligen fått hem en lurvig guldhamster. 

Meningen var att jag skulle överraska dotter när hon kom hem från semestern, men när hon hörde av sig igår kväll och inte kunde somna, så kunde jag inte låta bli att chocka henne och skicka ett foto. 

Hon blev överraskad ändå. 

 

Det är en liten lurvig chokladbrun tjej som är lite blyg och rädd än så länge. 

Vi har bestämt att hon ska få namnet Tintin (jo, tjejer kan visst heta så). 

Tintin och Tofflan. Det blir bra. 

Och eftersom min dotter älskar djur så ökar vi på hennes må-bra-hormon och hoppas på att det övertar allt annat dumt, som värk och stelhet. 

 

Ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna, men tog de hastigt med mobilen.