Den lilla familjen

Tittade på en film igår som gjorde mig glad. Det var en romantisk komedi som handlade om pensionärer på ett hem. (haha! ja, det låter ju roligt! Not!) 

Men det var en fin film och man kan ju hoppas att man blir gammal, vid god hälsa, har roligt och fortfarande kan vara/bli kär.
Nu råkar jag ju inte vara så gammal än men det står inte på förrän man får köpa sig en rullator och ringa till hemtjänst innan det bär iväg till ålderdomshemmet. 

 

Hur som haver så sa de, där och då, att det är aldrig för sent. 
Det är aldrig för sent att få nya vänner.

Aldrig för sent att vara sanningsenlig. 

Att skratta lite.

Att hitta ett hem. 

Att ta risker. 

Och att säga att man älskar varandra. 

 

Ja, ni fattar att det var en fin film. 

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad filmen heter och i vilken streamingtjänst jag såg den på.  Hahaha!! 
(Räcker det inte med att jag kommer med goda ord!?)  

 

Det är aldrig för sent! 

Vad det än är. 

Jag känner iallafall att jag ska berätta mer till människor som jag tycker om att jag uppskattar dem i mitt liv. 

Och mer skratt i livet! 

Och strunta i vad folk tycker om mig. 

Och så ska jag ju börja sjunga i kör! DET gör gott för själen. 
Känner att det är en god start till ett bättre levende. 

 

I övrigt så har det varit Söndag hela dagen. 
Bjöd ett födelsedags'barn' som jag tycker mycket om på mat och tårta. 

 

En tårta gjord på marängbottnar som var sådär och jag känner att jag ska hålla mig till vanliga tårtbottnar.

Eller så köper man tårta.

Eller så slutar man att fylla år.

Eller nåt! 

Ha det fint där ute och ta hand om varandra! 

 

 

Tills vi ses igen! 

 

 

.