Den lilla familjen

Wow! Jag blev bloggsugen! 
Jag till och med kom ihåg mitt lösenord! 
Jag är här. Här är jag. *vinkar* 
lenamc.blogg.se 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har inte skrivit blogginlägg här sedan 2016 (!)(inflikade med ett litet inlägg 2020) och nu är vi inne på år 2022 och flanerar. 
Mycket har hänt fast egentligen ingenting. Det beror helt på hur man ser det. 
Livets med- och motgångar har passerat förbi vare sig man vill det eller inte. 

Hur som haver så blev jag helt plötsligt, som en blixt från ovan, så sugen på att skriva, blogga, få ner lite ord till meningar om mig och mitt, om allt och ingenting, om ditt och datt. 
Jag vet inte om det är känslorna och tankarna i mig som vill uttrycka sig som på ett psykologbesök liggandes på en schäslong eller om det helt enkelt bara är fingrarna som snabbt vill spela runt på tangentbordet likt pianisten Ludwig van Beethoven som med inlevelse och lätthet musicerar fram 'Für Elise'. (Min favorit när det gäller klassiska pianostycken förresten. Älskar början!). 

 

 

 

Fast jag tror mer på det sistnämnda, för jag är ganska duktig på att hantera ett tangentbord. Jag är duktig som attan att skriva snabbt! *skryter*

Dock inte lika duktig som Ludwig spelar piano. 

Nåväl, vad ska jag skriva om då? 

Ingen aning faktiskt.

Jag försökte mig på en kort stund att starta en blogg om min lust att skriva en bok och vägen till en bok eftersom jag gärna skulle viljja klara av att utge en bok någon gång i livet.

Men som jag skrev så var det en mycket KORT stund. Jag klarar nog inte av att skriva om bara ett ämne. Jag blir att ställa krav på mig själv och då klumpar sig allt och det slutar med ingenting istället. 
Så det är nog bäst att jag bara får svammla på. Ta det som det kommer. I nöd och lust. 
Skriva för min egen skull först och främst. 

Så vem vet? Kommer detta bli mitt enda inlägg år 2022 eller kommer jag ivirigt längta efter ett nästa blogginlägg? 
Tiden får utvisa. Här och nu. Då och sen. Ur led är tiden. 

Tills vi ses igen! 

 

 

.