Den lilla familjen

Sitter och dricker kaffe och funderar över livets förunderligheter. 

 

Nej, nu ljög jag.

Jag funderar faktiskt på något så banalt som vilken ljusstake eller stjärna jag ska ha i vilket fönster. 
(Ja, jag håller på att adventpynta).

Som jag alltid brukar säga så var det bättre förr. 

Då hade jag bara stakar och stjärnor så att det räckte till de fönster jag hade. Nu har jag så mycket mer. Så vad ska fram och vad ska ligga och jäsa till eventuellt nästa jul? 

På detta vis så blir allt så mycket svårare och knepigare att adventspynta. 

 

Började igår med pynteriet och svor som aldrig förr (fortsätter idag). 
Mina älskade och finaste rumsgardiner börjar gå sönder, fick laga med nålar. 
Och när jag skulle stryka dem så hade jag för stark värme, så jag brände sönder en bit. 

Hallå! Lena! Skärp dig! Vad håller du på med!? 
När jag sedan skulle hänga upp dem så var det rena rama cirkusen. 

Fipplig och fopplig och tummen mitt i handen (typ). 

 

Idag när jag ska ta fram lite jullådor som ligger högt upp och är tunga, så vickar jag till och slinter med en kartong. Ur ramlade min fina lucia-ljusstake och en annan högt omtyckt ljusstake.

Sönder!! 
Fipplig och fopplig och tummen mitt i handen (typ). 

 

Nåja, jag tröstar jag mig med ordspråket:
'Inget kalas utan kras'. 
Det kommer att bli en härlig juletid! :D 

'Och skam den som ger sig', jag tänker inte förlora mig i det här. På det igen bara. 
En liten glögg och den lugna, harmoniska, fridfulla och underbara julefriden är här igen. :) 

 

 

Lööv! <3 

 

 

.