PTP-Psykolog
PTP Psykolog - Praktiskt tjänstgöring för psykologer.
Vilket innebär att det ska ge övning och fördjupade kunskaper i psykologyrket och dess olika ansvars- och
kompetensområden inom en organisation.
kompetensområden inom en organisation.
PTP är en praktisk utövning av psykologyrket med inslag av utbildningsmoment.
Igår hade jag ett bokat samtal med en PTP. Ett bedömningssamtal. Erik.
Samma namn som min psykiatriläkare. Fast den här Erik var ung, yngre än min 'andra' Erik och mig. Och det förklarar ju PTP.
Han övar på mig och jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller komplimang.
Hur tänker du då? ...kanske ni tänker.
Jo, eftersom jag har varit sjuk så länge så skulle jag verkligen vilja träffa någon som vet vad han pratar om och vad jag pratar om. Vet han det? Eller förspiller han bara min tid?
Eller ska jag tänka; Där fick han något att 'bita i', unga PTP-Erik!
Han har säkert läst den här.
PTP, AT, ST - Passa Er för dessa bokstavsyrkesmän/kvinnor, för de är under utbildning! Kanske de inte har lärt sig just det som du vill och behöver än.
Nej, bäst är det om det kort och gott står deras yrke. Psykolog, läkare, terapeut etc. etc.
PTP-Erik var visserligen trevlig, artig och lätt att prata med. Men när jag väl sitter där och 'pratar' så kan jag undra vad de tänker. Sitter de och tänker på vad dem ska äta för middag ikväll? Eller om soffan de ska köpa? Eller att de har glömt att ringa CSN? Eller på oddset, vilka resultat de ska tippa till hockeymatchen Danmark - Sverige? (Fast jag har aldrig träffat en hockeyintresserad psykolog - inte så många psykologer heller för den delen).
Jag har lärt mig att prata med okända specialister numera. I början när jag blev sjuk (gick in i väggen, brände ut mig; för ca 7 år sedan), så kunde jag inte prata. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara satt där och väntade på frågorna.
Jag minns första kuratorbesöket, tror hon hette Eva. Och det var precis så där som man hade förväntat sig. Två sköna fotöljer (såna där som man knappt kom upp ur) och ett bort emellan. Ett ljus tänt för stämningen och väggklockan upphängd precis så att hon kunde snegla på den ibland, så hon visste när tiden var ute.
Känslan av att 'skynda dig nu', 'skynda dig nu' att prata av dig, för tiden är snart slut var påtaglig.
Men då, då kunde inte jag prata. Jag visste inte vad jag skulle säga eller prata om. Jag var ovan. Jag hade aldrig varit hos en proffessionell 'lyssnare' förut. Och jag är heller inte den som häver ur mig 'gnäll'. Jag kan liksom inte berätta för en okänd om vad jag tycker är skit, om varför jag är ledsen och deppad. Jag kan inte sätta mig ner och sen gnälla oavbrutet i en timme (eller är det 45 minuter numera?).
Jag gick hos henne tre gånger, sedan sa hon att vi inte kunde fortsätta så här om jag inte pratade. Att hon inte kunde hjälpa mig för att jag inte sa något.
Då svarade jag att det var väl hennes uppgift att ta reda på och hjälpa personer ifråga, vad de har för problem.
Som proffessionell så borde man ha lärt sig att få fram sånt som man kan arbeta med, även hos tystlåtna.
Men NU kan jag prata! :)
Så fort jag sätter mig i en stol hos en proffessionell yrkesman (läkare, psykolog, psykoterapeut, kbt-terapeut, kurator osv), så räcker det med att de frågar: Hur mår du Lena?
Då säger jag; Nej, det är inte så bra. Jag har ångest och känner mig tokstressad..... sen börjar jag gråta och snacket är igång.
Och till min förbannelse så gråter jag ibland så mycket, så att jag inte får ut något vettigt utav hela mötet.
Men jag börjar bli bättre på det med. Visst gråter jag, men jag gråt-slöddrar inte längre, tack och lov! :)
Men jag börjar bli bättre på det med. Visst gråter jag, men jag gråt-slöddrar inte längre, tack och lov! :)
Mötet med PTP-Erik slutade i några färdigtryckta blanketter där man ska svara ja eller nej (om man ska ta självmord t.ex.) fick jag med mig hem samt en ny tid.
Sedan så är det väl tänkt att han ska ha bedömt vad jag ska ha för slags terapi.
Detta ska bli intressant!
Det där med KBT (kognitiv beteendeterapi) har vi redan bestämt att jag inte ska göra eftersom jag genomgått rätt så många sådana terapier.
Och blir det här ett dåligt avslut med usla terapier, så går jag tillbaka till EPM (Enheten för Psykosomatisk Medicin).
Nu blir det tjurrusning! Annars kommer jag för sent till bussen som ska ta mig till läkaren utan bokstavskombinationer före.
Nu blir det tjurrusning! Annars kommer jag för sent till bussen som ska ta mig till läkaren utan bokstavskombinationer före.
Med kärlek. <3
P.s. Psykologer tål inte skämt.
.
