Den lilla familjen

Idag var det återigen dags för ett sjukhusbesök (vi har klippkort) för att få sprutan Metoject, som tas en gång i veckan. Den kan man ta själv hemma, men Alma vill inte att jag gör det, för det är ett sånt besvär för henne. Hon verkligen dåligt när hon ska ta sprutan (hon är inte rädd för att ta prover etc). 

Väl på sjukhuset och träff med sjuksköterskan så berättar vi att dotter mår väldigt dåligt nu. Hon kommer inte upp ur sängen på morgonen pga stelhet och värk. Knappt så hon kan röra sig när hon vaknar. 

Sedan så har hon stora problem med nacken. Och på det tillkommer värk i fötter och händer. 

 

Hon tyckte det var allvarligt så hon hämtade dotters barnläkare Dr. B och hon tyckte att vi nu även ska börja med en biologisk medicin vid namn Enbrel. Dotter har fått biologisk medicin förr, men all medicin togs bort ifrån henne när hon allvarligt insjuknade i benröta i örat och fick läggas in. Sedan har dotter varit så svag och infektionskänslig, så Dr. B har inte velat börja med biologisk medicin. 
Men NU är det på G igen. En som dotter aldrig provat förr. Enbrel. En sådan där dyr sak som ger högkostandsskyddet en skjuts upp i höjden på en gång. 

 

Och naturligtvis så oroar sig mamma Lena för att nu gå och hämta ut denna och betala 2000 kr på en gång. 
Medicin till barn borde vara gratis, precis som vården. 

 

Dr. B tyckte även att dotter ska börja med kortisontabletterna igen. Först och främst i två veckor, sedan så fick vi se. 

Hej och hå ljungman jansson... !! Vojjne vojjne. 
Tar detta helvete aldrig slut!? 
Det är ju något hela tiden. 

 

Nåväl, en massa Alvedon, Aerius (allergimedicin), metoject spruta och enbrel spruta (biologisk) ska vi  stoppa i denna lilla arma kropp. 
Jag hatar detta! Men i det här fallet har jag ju inget val. Dotter måste ha sin medicin, för den lindrar och stoppar upp inflammationer, vilket kanske gör att inte lederna förstörs så mycket. Ja tack! 
Hon har redan två små tår som är förstörda. 

 

Nu vill jag ha... medicin... medicin... medicin med detsamma... 

 

Men visst, jag vill gärna tro på detta, bara det hjälper min lilla tjej, så att hon mår bättre. 

Om jag kunde så skulle jag ta all hennes smärta. 

 

 

Ta hand om varandra! 

Vad glada över det ni har.

Gläds åt det friska i er kropp. 

 

 

Med Kärlek. <3